BIRDCHERRYMAN

0 notes &

Vår sommar

Augusti kom med regn och lite lägre temperaturer, men vad gör det när vi har den finaste sommaren i kroppen. Sol sol varje dag i vecka efter vecka. Äta ute under äppleträdet nästan varje dag. Amma under parasollet på altanen och solmärken på fötterna efter sandalerna som suttit där sedan i början av maj. Vår nya minsta har funnits med oss i fem veckor nu. Han smälter in som om han alltid hade funnits. Hänger med på badutflykterna och äventyren och gnäller nästan aldrig när vi packar bilen full med väskor och vagnar och ungar. Stora blå bebisögon som börjar fixera världen och följer den med förvåning och nyfikenhet. Och så plötsligt spricker han upp i ett leende. Åh balsam i mitt hjärta. Tack snälla fina sommaren för att du gav oss den här starten på vårt äventyr med sex personer i familjen. Tack.

0 notes &

Han är här

Det är juli och mitt i sommaren och han är här nu. Vår nya familjemedlem, vår son och barnens lillebror. Han är mjuk som en sommarbris och jag kan inte sluta lukta på honom. Efter en dryg vecka hemma är han redan självklar här, och dom där dagarna på BB känns långt borta. I den där speciella bubblan av förvirrade nyblivna föräldrar som hasar sig fram i korridorerna med en tröttlycklig blick. Jag sparar dom i hjärtat. Våra första dagar tillsammans.

0 notes &

Väntan

Jag vilar och väntar. På den nya personen som ska komma till oss. Snart. Snart kommer han, säger jag till lillen. Snart. Ja, snart mamma. Hur långt är ett snart? Det undrar vi nog alla just nu. Jag blundar och luktar på lillens hår och läser fler sagor än jag orkar, för snart är det inte bara han och jag. Snart börjar den nya tiden som vi inte vet något om. Snart.

0 notes &

Tillsammanskalas

Vi fyller år nästan samtidigt, jag och kärleken. Bara fyra dagar emellan, så vi brukar fira lite tillsammans. För några veckor sedan bjöd vi in våra familjer och dukade i solen i trädgården. Ett riktigt sommarkalas blev det, med saft och tårta och blommor och ljuvliga cupcakes som lillens storasyrra hade gjort. Jag tycker så mycket om att se hur släkterna blandas, min och hans. Barn som röjer runt, jagar höns och kladdar med tårta. Hundra avbrutna samtal, läsk som spills ut och en stol som går sönder. Det är ett fint snurr vi har. 

0 notes &

Nu är dom här.

Får jag lov att presentera Molly, Mary Lou, Star och Ida. Vår fina lilla flock som ska bo hos oss hela sommaren. Att skaffa höns är nog det mysigaste vi gjort. Kanske är det bonntösen i mig, men jag känner en sådan ro i kroppen när jag släpper ut dom på morgonen och ger dom mat och färskt vatten. Och på eftermiddagen när jag hämtat lillen går vi ut tillsammans och plockar fyra varma vackra ägg i olika storlekar och nyanser ur redet. Nyvärpta ägg, jag tycker det är magi.

1 note &

En kärleksförklaring

När man får frukost på sängen på Mors dag, fast han är jättestressad och ska på fotbollscup med äldsta sonen. Och han har tänkt ut en så bra present, den där skålen som gick sönder och jag blev så ledsen. En ny får jag och jordgubbarna i som min son äter upp innan jag hinner smaka och sen på kvällen när jag är trött som en trasa så står jag smygtittar på honom i badrummet när han orkar det lilla extra med vår tvååring och kör ett bilracerlopp i munnen så det blir kul att borsta tänderna fast lillen hatar det. Och då tänker jag att trots att vi bråkar ibland så är jag så jävla kär i den där människan. Så det nästan känns jobbigt starkt. Och jag tänker att denna helgen blev fin ändå och att vi fixar det här med storfamiljen ganska så bra även om det inte känns så alltid. Och så går jag in till bonusbarnen och sitter en lång stund på sängkanten som jag inte hunnit på hela veckan, och pratar om ifall man var rik och kunde åka limo till skolan och kollar Instagrambilder och klappar ryggar och pannor. Och sen så somnar vi alla, alldeles för sent som vanligt men med en sol i magen, i alla fall i min. En kärlekssol.

0 notes &

Vintern som aldrig tog slut

Dom säger att den är här nu, våren. Men jag ropar inte hej precis. Inte än. Dom här bilderna är en månad gamla men ärligt talat, det är inte särskilt stor skillnad. Visst, snön är väl borta och en och annan krokus har letat sig upp, men frosten kommer tillbaka gång på gång och dom stabila högtrycken lyser med sin frånvaro. Trädgården är uppgrävd efter en hastigt beslutad dränering. Lera och jord överallt. Min älskade nyponrosbuske är tillbakaplanterad där den stod vid husväggen och jag hoppas så att det går vägen, men den fick några några riktigt kalla nätter där med sin bara rötter liggandes på gräsmattan.

Det är första maj om en knapp vecka och jag behöver så väldigt mycket att det blir vår på riktigt nu. Hör du det, våren! Det här har varit den längsta vintern jag kan minnas. Inte bara för att värmen låtit vänta på sig. Det har också varit tungt av andra skäl med en slitsam graviditet och enormt mycket vabb och sjukdomar i huset. Idag är vi hemma igen, jag och den lille. Genom skitiga fönster fantiserar jag om sommaren. Tänker mig bortom den stora tunga magen, illamåendet och smärtorna och föreställer mig vår nya lilla familjemedlem som snart ska komma. Då ska det alltid vara sol och jag ska vara frisk och lycklig hela tiden. Aldrig trött och alltid svepandes i en långkjol och stråhatt. Det får bli min målbild, banne mig.

0 notes &

Minnen av då och drömmar om snart

image

image

image

image

image

image

image

image

image

I helgen lämnade vi lillen till bästa moster och hennes sambo och satte igång. Vinden ska renoveras, inredas och bli sovrum till storasyrran. Det blev en dag av lådor, rensade, sorterande och röj. En minnesresa genom mitt liv. För jag hatar att slänga. Dagböckerna från barndomen, klänningen från första discot på Stadshotellet. Vackra burkar från resor som aldrig hittat sin plats, skolkatalogerna från gymnasiet. Brev, utskrivna mail och kärleksdikten från den där killen jag aldrig blev kär i. Fast jag försökte. Gamla billiga smycken och 90-tals kläder jag inte skulle ta på mig igen, men åh vad jag minns vad snygg jag var i den där jeanskjolen. Bilder från en annan tid, en tid jag lämnat. På människor som en gång var mitt liv och min familj… Undrar hur dom mår nu? Undrar om dom förlåtit mig?

Trots att det var både slitigt och skitigt blev det en fin dag för oss. Vi fick tid att prata. Prata och visa och berätta för varann. Våra historier om livet innan vi. Det vi som idag är både är självklart och bräckligt. Men vi fick också tid att planera. För framtiden tillsammans. För det nya som kommer. För i sommar blir vi en till.

0 notes &

Glad påsk

Det blev inget dagis i måndags. Det blev en ny förkylning och ännu en veckas vabb. Jösses vilken sjukvinter det här har varit. Men nu äntligen mår lillen bättre och vi tar påsk tillsammans hela storfamiljen. Åka till skogen, och havet. Träffa nära och kära. Det ska bli riktigt fint. Jag gillar verkligen påsken. Den kommer med ledighet och eftertanke när den behövs som bäst efter en alldeles för lång vinter. Den innehåller inte så många måsten och man får göra lite som man vill. Och så får man pynta i pastelliga vårfärger och massor med blommor. Jag gillart. Glad påsk på er!  

0 notes &

Vi klättrar på väggarna

Efter snart nio dagar tillsammans är vi rätt trötta både på varann och vårt hem. Lillen har betat av en av dom klassiska barnsjukdomarna och då tar det tid att bli bra. Ligga tätt intill på natten och få feberpannan klappad. Äta hallonkräm och en och annan glass. Dricka smoothie och se på Emil. Om och om igen. Sedan när man blir bättre behöver man rita och klä ut sig. Hänga i tältet och panga kalasballongerna. Som Bolibompa-Markus gör. Han har hjälm när han ballongrejsar, så det vill Lillen också ha. Storebrorsans med flames på. Och när mamman tar sig en välbehövlig snabbdusch passar man på att tömma hennes smyckesskrin på golvet. Japp, så går det till när man vabbar ihop. På måndag blir det dagis igen. Hurra för det.